onsdagen den 1:e februari 2012

Okunnigheten stor om utmattningsdepression



Jag har som coach och framförallt i rollen som samtalsterapeut, under ett flertal år, arbetat med människor som varit sjukskrivna för utmattningsdepression eller som gått rakt in i den berömda väggen.

Orsakerna till att vi hamnar där "i väggen" kan vara många och av olika slag. Det som alltid är gemensamt är att vi drabbas av den långvariga stress vi har levt i under en lång tid, medvetet eller faktiskt i ganska många fall, helt omedvetet.

Stress kan finnas i ditt liv både pga positiva händelser och pga negativa händelser. Vi tänker väldigt sällan på att en händelse som att tex gifta sig ger upphov till stress. I Karolinska Institutets stresstest är just giftemål, bland många andra positiva händelser, med som en av orsakerna till stress. Negativa och tunga händelser ger upphov till mera stress men ändå och givetvis stressa vi olika mycket av olika händelser beroende på vår personlighet. De människor som tex älskar förändringaroch gärna söker upp dessa situationer stimuleras ju snarare än stressas av förändringar i livet. Andra stressas väldigt av förändringar oavsett om de är självvalda eller icke självvalda.

Vår nivå av självkänsla och trygghet i vår person är också ett område som kan vara starkt bidragande till att vi vid ett visst tillfälle faller över och in i den berömda väggen. Olika situationer och relationer med olika typer av människor på våra arbeten och i våra privatliv kan sakta men säkert utan att du ens märker det urholka ditt tidigare så starka och trygga självförtroende och framförallt din självkänsla. Din känsla av att du duger som den människa du är. När du förlorar denna grund i dig själv har du endast kvar din prestationsbaserade självkänsla eller ditt självförtroende. Du är dina prestationer och du duger så länge du presterar bra. När du av olika anledningar börjar sacka i din förmåga att prestera och kanske får uttalad eller ännu värre outtalad kritik för detta då bryts du sakta men säkert ned. Denna nedbrytning sker ofta sakta och med små steg så att du inte misstänker något. Lite som den kända historien om grodan som läggs i kallt vatten i en kastrull på spisen och sakta men säkert, när värmen på plattan ökar, kokas utan att han märker något.

Vi behöver alla arbeta med att stärka vår grundläggande självkänsla. Vår känsla av att vi är människor som duger för det vi är. Enbart. I grunden duger vi för den person och människa vi är och sedan kan vi använda oss själva till att agera och prestera. Har vi vår grundläggande självkänsla intakt kan vi lättare hantera besvikelser, motgångar och misslyckande. Vi slår oss och det gör ont. Vi faller när vi misslyckas och detta gör även människor med god självkänsla men lite som leksaken vi hade när vi var små, en gubbe med en tyngd i botten, reser vi oss upp igen och det går fortare än om självkänslan har flugit sin kos. Då finns ingen tyngd i botten som hjälper oss att resa oss och när vi inte längre, av någon anleding, mäktar med att prestera är vi INGENTING. Alla måste vara NÅGON.

Läs ett bra inlägg om denna okunnighet här och här är ett inlägg om att komma tillbaka till jobbet efter en utmattningsdepression.

Vi måste alla vara uppmärksamma på hur vi har det med stressen i våra liv; på arbetet, i privatlivet, vår självkänsla och i våra relationer. När vi faller beror det nästan aldrig på stress inom enbart ett område utan det är många bäckar små och många faktorer som på ett olyckligt sätt sammanfaller till en situation som just då blir för mycket.

tisdagen den 17:e januari 2012

Tips för 2012

I går stötte jag på Robin Sharmas 35 tips för ett bättre 2012 och jag tyckte att listan var så bra att den verkligen var värd att sprida även här på Coachtips.

Läs hans lista här.

Jag tycker speciellt om hans 5:e tips som lyder så här:

Stop being busy being busy. This New Year, clean out the distractions from your work+life and devote to a monomaniacal focus on the few things that matter.

Det är även kring detta jag skrev Dagens tanke på Livskonstnären. Läs det inlägget här.

Ha en skön kväll när ni tar hand om varandra och gör det som verkligen spelar någon roll i ditt liv.


Tina

söndagen den 8:e januari 2012

Jag vill ha större acceptans för vår rätt att ha våra egna upplevelser i fred


En person som är väldigt öppen för signaler från sin omgivning och som kanske uppfattar detaljer och stämningar fortare än andra kallas för HSP, highly sensitve persons. Detta lärde jag mig häromdagen via en länk på Facebook.

Här kan ni läsa detta blogginlägg om att leva som HSP.

Så här står det bland annat i texten; "I Sverige finns ingen vetenskaplig diagnos för HSP vilket är anledningen till att jag valt att synliggöra ämnet. Alla ni som lever med känslan av att vara annorlunda, ni som har stort behov av egen tid för att återhämta er från social interaktion eller är mycket medvetna om undertexter eller dolda signaler, det här inlägget är till er."

Jag träffar i mitt yrke, som terapeut, coach och även som ledarutvecklare, väldigt ofta människor som skulle kunna passa in i beskrivningen av HSP. Jag tycker att det allra viktigaste är att vi alla förstår att vi är unika som människor och att vi är och har olika personlighetsdrag som styrkor och svagheter. Vi behöver oftare tänka: "Så som jag fungerar fungerar inte alla människor. Hur kan de fungera då?".

Kan vi ha detta med oss i vårt medvetande kan vi undvika många konflikter och missförstånd och bygga bättre relationer med större acceptans och tolerans.

Jag propagerar för större acceptans för den olikhet som existerar mellan olika människor. Genom detta propagerar jag också för ett större intresse för att förstå mänskliga olikheter och därigenom öka vår tolerans gentemot varandra i våra relationer.

Tänk om vi kunde tänka mera i termer som: "din styrka plus min styrka blir mer än två styrkor" eller "min styrka hjälper din svaghet" alt "din styrka kan hjälpa mig med min svaghet".

I den världen skulle vi också kunna läsa böcker som "Jag är Zlatan Ibrahimovic" och Patrik Sjöbergs "Det ni inte såg" men även Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldts "......felicia försvann" och inte vara så snabba att döma den ena personligheten som rätt eller fel och med ett dömande uttalande tydligt uttrycka vad vi tycker är acceptabelt beteende. Vi skulle kunna uttrycka oss mera neutralt om rätt eller fel och bara objektivt konstatera vad de förmedlar men också parallellt uttrycka våra personliga åsikter, som vi givetvis har rätt att ha. Det är inte fel att ha sina personliga åsikter men det är inte heller fel att ha sin personliga upplevelse av en barndom, en spelartransfer, en tränare eller medspelare eller annat. Det är "bara" en upplevelse som beskrivs med ett personligt språk i en bok som ges ut av ett förlag och många vill läsa - trots allt!

Kanske är det just det att många vill läsa detta som blir en nagel i ögat. Man kan dessutom tjäna pengar på att uttrycka sina upplevelser! Jag det kan man och det är fritt för alla människor att göra just det. Tycker du att det är för jävligt men skriv en bok då! Eller handlar detta mera om den svenska avundsjukan och kanske lite om Jante-lagen.

Jag gillar Anti-jante lagen mera:
Den världen där detta tankesätt råder - i den världen vill jag leva och verka!

Hur är det med dig?

onsdagen den 14:e december 2011

Vikten av att arbeta med förmågan att lita på andra och på sig själv


Source: razzzyfresh.tumblr.com via Vanessa on Pinterest

Ett område vi ofta glömmer att titta lite närmare på i våra relationer och i vår personliga utveckling är vår förmåga till tillit. Om jag frågar en människa jag möter hur han eller hon har det med sin förmåga till tillit så ser jag oftast ett uttryck i deras ögon som liknar ett frågetecken. Frågan betyder ingenting för dem eller är svårttolkad.

Frågar jag istället "Litar du på andra människor?" får jag oftast svar i stil med: "Jag litar på andra människor som förtjänar att jag litar på dem." Då undrar jag alltid om just den personliga nivån där just du bestämmer dig för att en människa förtjänar eller har förtjänat din tillit dvs att du framöver skall lita på personen. Den är ju olika för alla människor och beror i mångt och mycket på om vår livserfarenheter har lärt oss att människor är att lita på eller om vi har erfarenheter som säger oss att andra människor kan man inte lita på det är bäst att bara lita på mig själv.

Hur har du det med din personliga inställning? Vad kräver du för att du skall lita på andra människor om du nu överhuvudtaget gör det? Hur skall de bete sig? Hur vill du att de skall behandla dig? Hur känner du dig i dessa människors närhet?

Eller tillhör du kanske den grupp av människor som hårdnackat lever efter devisen "Själv är bästa dräng" eller "Ensam är stark". Är du en person som känner att allt ansvar ligger på dig och om du inte förmår, orkar eller vill ta ansvar (det händer väldigt sällan att människor i denna grupp hamnar där iochförsig) så är du ofta en person med hög ansvarskänsla, visst behov av kontroll och inte en person som i första laget känner efter om du orkar/kan eller vill ta ansvar. Du bara gör det för att så har det alltid varit.

Då är det kanske dags att börja arbeta med din tillit till andra människor? Om inte annat för att börja avlasta dig själv och visa dig själv lite mera omsorg.


Alla är värda att bära en känsla av tillhörighet!

Att höra till eller att inte höra till det är en ständig fråga för oss människor.
Är jag önskad? Är jag älskad? Är jag omtyckt och efterlängtad? Frågor vi alla ställer oss under olika faser i livet. Frågor vi behöver svar på! Frågor som följer oss på vår vandring genom livet.

Många människor tycker att det är saker som vi alla skall kunna ta för givet. Många kan verkligen inte ta detta för givet. Lever inte i en sådan gemenskap eller äger inte förmågan att känna tillit till gemenskapen som finns där runt omkring dem. Fler än vi tror har tappat bort denna tillit på sin vandring. Tyvärr!

Vi behöver förstå vilka dessa är och vi behöver anstränga oss för att säkerställa att vi tydligt bjuder in dem i vår varma, kärleksfulla gemenskap. Först då har de en trygg famn att vila i.

Finns inte denna trygga plats i en människa kan vandringen upplevas som omöjlig att fortsätta. Det finns helt enkelt ingen väg att vandra längre och i denna förtvivlan blir valen suddiga. Människan desperat och förblindad av ensamhet.

Det kan vara känslan av att inte höra till någonstans under tonårstiden. Det kan vara mittlivskrisen som spökar och det kan vara en obestämbar känsla av olust inom oss bara. Det kan vara det unga paret som begår självmord tillsammmans, mannen som av ekonomiska bekymmer tar sitt liv, kvinnan som sakta går ut i det stora blå och sjunker för evigt. Alla söker de en evig frid som borde gå att finna här på jorden. Men ibland är det svårt att finna vad man söker helt enkelt! Vi måste alla öppna våra ögon och göra vad vi kan!

Gråtens historia


Under medeltiden och antiken grät vi utan skamkänslor eller känsla av förlägenhet. Tårarna rann obehindrat och snyftningarna var högljudda. Senare under 1700-talet var känslans språk; tårarna, fortfarande ett stark språk som sågs som ett tecken på en människas förmåga att känna empati och medkänsla. Man kan säga att tårar sågs som ett tecken på social kompetens.


"Historiskt sett har gråten ofta förknippats med förmågan till medkänsla. Att själv kunna känna stark och kunna uttrycka detta. Människors förmåga att gråta reflekterar våran förmåga att se sorgen, smärtan eller nöden hos en annan person eller levande varelse. Lowen tror därför att förmågan att gråta är grunden för förmågan till medkänsla. De som inte kan gråta har i någon mening stängt av kontakten till sina medmänniskor."

(Claes Ekenstam)


Men synen på gråten förändrades. På 1700-talet skulle gråten vara värdig, stilfull, stram eller fridfull. Man förordade en mer behärkad och "vacker" gråt. Gråten var dock fortfarande ett tecken på sensibilitet och visade på en förmåga till empati. Gråten hade hög status.


Tårarna skulle dock inte vara koketta eller hysteriska. Plötsliga hopp mellan skratt och gråt sågs som hysteriskt och var möjligtvis något konstnärer eller kvinnor kunde syssla med men inte värdiga män. Personliga misslyckanden och privata sorger grät man inte längre offentligt för.


Synen på gråten fortsätter att förändras med industrialiseringen man går från att gråta behärskat till att gråta är ingenting man gör. Att gråta ses som en svaghet och som en förlorad kontroll och i värsta fall ett tecken på ett sammanbrott. En man som gråter är ingen man. Sällsynta tårar och bortträngda tårar blir istället tidens tecken på manlighet och styrka. Kvinnor, som fortfarande gråter, får etiketter som sentimentala, lättrörda, hysteriska och ibland nervsvaga. Männen visar överseende.


”Förr grät både män och kvinnor öppet. Män grät hejdlöst utan skam. Hög som låg – kungar som drängar. Kvinnor än mer. Men i början av 1800-talet hände något i samband med industraliseringen. Den moderne mannen gör sitt inträde – våra dagars manlighetsideal om den tuffe hjälten, bergsklättraren och idrottaren utvecklas till en social konstruktion som dagens män fortsatt tvingas anpassa sig till. Mannen blev en fungerande maskin bland andra maskiner. Den som inte klarar det blir psykiskt ”sjuk” eller flyr från kraven med hjälp av alkohol eller narkotika. Risken är väl att nu också kvinnor i jämlikhetens tecken måste begränsa sitt känsloliv på samma sätt.”


(ur "Gråtens historia" - Leva med smärta nr 1/2005)


Att släppa fram tårar anses inte vara ett sätt att släppa fram jaget utan snarare ett sätt att försvaga jaget.


Tårar är ett sätt att uttrycka sorg men inte det enda. Sorg kan även uttryckas via känslor av tomhet, trötthet, ångest, rastlöshet, vrede mm. Hur har vi det egentligen med vår syn på gråten och tårarna i vårt samhälle av idag?


Ser vi gråt som en sociall kompetens och en förmåga till empati?


Är rödgråtna ögon för dig ett tecken på hög sensibilitet och medkänsla eller är det ett tecken på svaghet och sentimentalitet?


Är det okey att gråta offentligt? På jobbet? Eller skall vi helst gråta hemma, i sovrummet så att barnen inte ser och hör?


"Bättre att gråta ut, än att ständigt sucka"

jugoslaviskt ordspråk



Rödgråtna hälsningar


Tina Peldán





En dag med insättningar på livskontot


Idag satt jag in en sovmorgon på livskontot. Orsak jag ville skörda pigghet.

Nästa insättning var en stund kvar under det varma duntäcket läsandes statusuppdateringar på FB och då fann jag Lill Östs blogginlägg "Vad sätter du in på livskontot?" och dagens inspiration till bloggen var där - att leva så att man sätter in på sitt livskonto. När jag strax därefter fick om en nära vän som drabbats av plötslig sorg blev ämnet än mera aktuellt.

Många är dagarna på räls i samma spår utan eftertanke. Det går snabbt. Ofta för snabbt för att hinna med att känna livet i mig. Känner du livet i dig dagligen?

Jag vet att jag, jämfört med många andra, är bra på att hinna med livet! Jag har bestämt mig för att jag vill hinna leva. Men jag vill hinna med ännu mera liv och jag vill, som Lill Öst skriver 'på allvar så det jag vill skörda'.

Jag sätter in lugna stunder och jag sätter in en kalender med tomma dagar, ja tom tomma veckor, för att skörda känslan av att känna livet inom mig. I denna känsla ligger livsglädje, lycka, tacksamhet, kärlek och emptati. Jag älskar det engelska ordet compassion och speciellt selfcompassion.

Idkar jag insättningar på "Compasssion" kontot.

Jag bestämmer mig för att idag vill jag på olika sätt vara i kontakt med nära och kära. Jag vill visa att jag finns och tänker på dem men jag vill också säga till dem hur mycket de betyder för mig och mitt liv.

Samtidigt skall jag idag göra något som är ännu viktigare jag skall vara i kontakt med mig själv. Jag skall betrakta mig och mitt liv, känna tacksamhet, empati och kärlek gentemot mig själv och det jag åstadkommit och är i mitt och andras liv.

När jag känt klart vill jag också passa på att säga till mig själv hur mycket jag och min känsla av liv inombords betyder för mig och att jag är oändligt tacksam för det. Selfcompassion. Detta vill jag använda dagen till idag. Det känns som en god investering på LIVSKONTOT!

Skörden - välmående, lycka, livsglädje och en stor värme i mitt hjärta - ser jag framför mig.

Vad vill du sätta in på ditt livskonto idag?

Och vad vill du skörda?

Kram

Tina Peldán